Text skriven av: Björn Adolfsson
Under en städdag i en samfällighetsförening i Täby kyrkby där jag bodde några år under 2000-talet kom jag att prata lite med min granne som bodde två radhus bort. Vi kom in på detta med Commodore när han sa han att han hade en Commodore 65. Jag replikerade med "du menar en Commodore 64?" Svaret jag fick löd "nä, en C64 har jag också men även en C65". Jag släppte omedelbart räfsan och krattan och satte språng mot hans kallförråd(!) i en förrådslänga och mycket riktigt så visade han fram en C65 och ett extraminne. Jag frågade inom fyra sekunder om han hade planer på att sälja den men han ville behålla den som en kul grej. Men han erbjöd mig att låna den vilken jag med stor glädje gjorde under någon månad och testade, dokumenterade och fotade maskinen. Men vad är egentligen en C65 och hur fick grannen fatt i en sådan?
Allt började i slutet av 80-talet med olika rykten som florerade i datortidningar om en moderniserad uppföljare till den gamla 64:an. Även i svenska Datormagazin skrev man om en ny 64:a som man kallar C64D i marsnumret 1988 och som var inspirerad av C128D som är en Commodore 128 med inbyggd diskettenhet. 1989 avslöjade Irving Gould, som vid tiden var Commodores ordförande, i en intervju för en tysk tidning att det fanns planer på att skapa en dator som prestandamässigt stod mellan C64 och Amiga 500. I september samma år skriver tidningen Compute!'s Gazette en ganska pricksäker beskrivning av en C65 i sin ledare och där kallas den C64GS. Anledningen till att det spekuleras runt detta var att C64 börjar bli gammal och att vissa konkurrenter lanserat moderniserade system men men bakåtkompabilitet. Ryktena och spekulationerna är dock inte helt tagna ur luften för runt 1990 skapades faktiskt bakom lykta dörrar en Commodore 65-prototyp som var tänkt som en moderniserad åttabitarsdator bakåtkompatibel med 64:an. Då 65:an i mångt och mycket emulerar en 64:a när datorn försätts i 64-läge blir kompatibiliteten dock endast ca 75-80% som jämförelse mot C128:ans nära 100%. I December 1990 släpptes en produkt med just namnet C64GS men i formen av en spelkonsol och som under skalet inte är något annat än en Commodore 64 utan tangentbord med endast portar för joystick och cartridge. Nintendos spelkonsol NES hade sedan lanseringen tagit stora marknadsandelar vilket hade stressat Commodore. C64GS floppade dock då den ansågs omodern, begränsad och att den inte tillförde något nytt. Värt att nämna är att 16-bitarskonsolen SEGA Mega Drive redan hade släppts 1988 i Japan. Hos Commodore kom man till insikt att framtiden stavas 16 bitar och därmed är åttabitarseran definitivt över. Irving Gould stoppar 1991 hela C65-projektet och man fokuserar istället på Amiga-baserade system. Det som skulle ha kunnat bli den ultimata åttabitarsmaskinen blev tyvärr stoppad redan innan lanseringen. 65:ans processor CSG 4510 återanvändes som "Micro Controller" i vissa versioner av Amiga CDTV som lanseras samma år som C65 läggs ner. Även nätaggregatet fick CDTV:n ärva. CDTV:n, C64GS samt C65 är tre olika system, alla skapade runt 1990 och som tyvärr alla tre floppade och drabbade Commodore hårt ekonomiskt. Detta tillsammans med tunga kostnader förknippade med Commodores satsningar på PC kom tillslut 1994 att fälla Commodore och konkursen blir ett faktum.
Efter Commodores konkurs når prototyper av 65:or (Uppskattningsvis färre än 200 enheter) i varierande funktionsdugligt skick den öppna marknaden via olika amerikanska bolag såsom Software Hut och Grapevine Group. I Sverige vid tiden var Sandinge’s Import & Data ett av få företag som fortfarande satsade på utrustning och programvara till Commodores åttabitarsdatorer. Stefan Sandinge som drev företaget fick kontakt med ett amerikanskt överskottslager som hade ett antal 65:or som såldes billigt. När Stefan mottagit första batchen utannonserade han dessa 1995 i fjärde numret av tidningen "Åtta Bitar" utan utsatt pris och året efter utannonseras den andra batchen för 2700kr utan trafo och 3200kr med trafo. Totalt mottog Stefan ca 8-10 datorer i olika bra skick och funktion. Själv satte Stefan ihop en väl fungerande 65:a som han behöll och även det enda exemplar av Alfa-testarnas testmanual på 337 sidor han fått med datorerna behöll han. När Stefan ett par år senare slutade med sin verksamhet sålde han sin egen maskin tillsammans med övriga kvarvarande saker. Det var av Sandinge’s Import & Data som min dåvarande granne köpt sin C65:a.
Tekniska data
Processor: CSG 4510 R3 (åtta bitar), 3.54 MHz klockfrekvens.
Grafik: CSG 4567 R5 (VIC-III), kan visa 256 färger samtidigt ur en palett på 4096. Grafiska upplösningar är 320×200, 640×200, 640×400, 1280×200 samt 1280×400. Textläget är 40/80 x 25 tecken.
Ljud: 2 x CSG 8580R5 (SID) producerandes datorns stereoljud.
Minne: 128kB RAM-minne expanderbart upp till 1MB via en en expansionsport liknade den Amiga 500 har. 128kB ROM.
Operativsystem: BASIC 10
Diskdrive: Inbyggd 3,5-tums diskettenhet DSDD.
Här följer bilder på den Commodore 65 som jag lånade
På datorns baksida finner man följande portar från vänster till höger: tomt hål (för tilltänkt extern diskdrive gjord för 65:an), Videoutgång (komposit video), RF-utgång, RGBI-utgång (samma som 128:ans RGBI-kontakt). 2 x RCA ljudutgång, USER-port, serieport (IEC) samt expansionsport.
På sidan om datorn finner man elanslutning, strömbrytare, 2 x joystick-port samt en reset-knapp.
Ett antal disketter samt en 1351-mus inkluderades vid köpet från Sandinge
En Commodore 65 är sällsynt att stöta på och ett mycket hett eftertraktat samlarobjekt vilket resulterat i extremt höga priser på sexsiffriga belopp. Dock finns ett nyutvecklat intressant alternativ för alla som drömt om en 65:a. Ett alternativ som liknar en Commodore 65 till utseendet men med ett modernare inre; MEGA65. MEGA65 är byggd runt åttabitarsprocessorn GS4510 men med en egen implementering med extra instruktioner. Datorn är en mycket välbyggd skapelse som är nästan helt kompatibel med en C65 men kan även göra mycket mer. På tillverkarens hemsida kan du läsa mer om denna maskin samt om hur du bokar/beställer datorn: https://mega65.org